Albaner i Schweiz
- dua.com Team ·
- 19.01.2023 ·
- Allmän ·
- 9 min read
Den här artikeln handlar om albanernas historia i Schweiz och deras nuvarande situation, med fokus på deras kulturella traditioner, politiska rättigheter, ekonomiska bidrag och sociala integration i det schweiziska samhället. Den kommer också att ge en översikt över de utmaningar som de albanska invandrarna står inför, så läs vidare för att lära dig mer.
Lite historia om albansk migration i Schweiz
Under större delen av 1900-talet hade Albanien och Schweiz mycket begränsade förbindelser. På 1970-talet, på grund av höjda arbetslöshetssiffror i länder som Kosovo, Montenegro och Nordmakedonien albaner, migrerade många till Schweiz för att starta ett bättre liv.
Detta visade sig snabbt vara framgångsrikt eftersom albaner i Schweiz lätt hittade arbete och snart blev en del av de schweiziska sociala strukturerna. Så mycket att vissa valde att inte återvända hem längre – utan istället bjuda in sin familj också!
Före 1980-talet var Schweiz främst hem för manliga migranter som inte identifierades som albaner på grund av sitt jugoslaviska medborgarskap. Den längre vistelsen gjorde att många albaner senare kunde dra större nytta av möjligheterna till familjeåterförening. Som ett tecken på uppskattning för att ha accepterats i Schweiz under Kosovokriget har den kosovoalbanska emigrantgruppen installerat en minnestavla i Zürich för att uttrycka sin tacksamhet.
Under hela 1990-talet fungerade Schweiz som en central knutpunkt för albanska invandrare från Kosovo. Många tidningar gavs ut på det schweizisk-albanska språket och fungerade som ekonomisk grund för UCK-organisationen, vilket visar Schweiz pro-albanska politik.
Kommunistregimens fall i Albanien var bara relevant för de utlandsalbaner som bodde i Schweiz. Till skillnad från grannländerna, som Tyskland och Italien, var det få medborgare från Albanien som kontinuerligt invandrade illegalt till sina hemländer.
Till följd av de försämrade förhållandena i Kosovo under 1990-talet ökade antalet albaner som reste in i Schweiz. Båda parter – både värdlandet och migranterna – var oförberedda på denna plötsliga förändring och hade svårt att anpassa sig till sina nya omständigheter.
Dålig image och dåligt mottagande
Enligt en undersökning som gjordes i Zürich 2011 anses före detta jugoslaver vara en av de minst önskvärda invandrargrupperna bland schweizarna. Faktum är att de rankades ännu lägre än turkar, araber och tyskar. Det är tydligt att denna befolkningsgrupp har dömts orättvist av värdlandets medborgare och den schweiziska mentaliteten.
Tyvärr har albanerna blivit hårt bedömda på grund av sin överväldigande närvaro. Förutom att de är en av de största grupperna i Schweiz, har anti-islamiska föreställningar och frågor kring invandrarbrott lett till en negativ bild av dem.
Enligt en rapport från slutet av 2010 hade de flesta invandrare från före detta Serbien och Montenegro (vilket främst motsvarar kosovoalbaner i Schweiz) en förvånansvärd brottsfrekvens på 31% jämfört med 23-24% för dem från Kroatien samt Makedonien när de mättes mot den schweiziska befolkningen.
Det är dock en annan grupp som har kronan på verket när det gäller brottsligheten i Schweiz. Trots detta ses srilankeser i Schweiz fortfarande mer positivt av samhället än albaner. Vilket bevisar att albaner betraktades och mottogs orättvist.
Albanerna firade Kosovorepublikens självständighetsförklaring den 17 februari 2008 i Lausanne för att visa sin stolthet och lojalitet. I slutändan visar detta att det måste finnas ytterligare faktorer utöver en grupps brottsliga verksamhet som påverkar dess offentliga image.
Omfamna mångfald och förkasta fördomar
Tyvärr upplever den albanska diasporan som bor i Schweiz ofta främlingsfientlighet och rasism. Vissa kriminella albaners integrationskamp har tyvärr resulterat i en negativ stereotyp som plågar lokalbefolkningen i Schweiz med rädsla, hat och osäkerhet gentemot alla medlemmar i samhället.
Schweiziska folkpartiet (SVP) och andra konservativa politiska partier i Schweiz som förespråkar en minskning av invandringen har blivit allt populärare, vilket har lett till att många har negativa attityder till invandrare. Dessa organisationer har till och med drivit igenom flera initiativ som vissa etniska grupper – t.ex. albanerna – uppfattar som diskriminerande.
1998 släppte SVP i Zürich en valaffisch med ”Kosovoalbaner” och ett stort ”Nej” när det gällde finansieringen av deras integrationsprojekt. År 2009 antogs sedan det schweiziska folkinitiativet ”Mot minaretbyggen” av medborgare i hela Schweiz, vilket chockade många muslimer av albansk härkomst.
Detta resultat utlöste en omfattande upprördhet bland de drabbade som uttryckte sitt starka missnöje. År 2010 antogs ”utvisningsinitiativet” efter att ha fått en majoritetsomröstning. Denna lag föreskriver att icke-medborgare som har begått allvarliga brott måste deporteras från landet för att minska brottsligheten och komplicera naturaliseringsprocesser för utlänningar.
”Fåraffischen” som skapades av SVP fick global uppmärksamhet, och flera invandrargrupper i Schweiz beskrev den som diskriminerande.
Trots den växande ekonomiska integrationen av albaner i Schweiz är arbetslösheten fortfarande en skrämmande utmaning för många. I oktober 2018 rapporterade större städer som Kosovo och Nordmakedonien en alarmerande arbetslöshet på 7,0% respektive 5,3% – båda siffrorna var betydligt högre än för permanent bosatta som inte är en del av den albanska befolkningen.
Det federala migrationsverkets forskning visade att albanska ungdomar möter olika hinder när de kommer in på arbetsmarknaden, bland annat brist på yrkeskvalifikationer bland deras äldre kamrater och vissa reservationer.
Under 1990-talet fanns det gott om kvalificerade albaner som inte fick sina examensbevis erkända. Detta resulterade i att de inte kunde hitta jobb inom t.ex. bygg- och cateringbranschen – branscher som vanligtvis brottas med högre arbetslöshet jämfört med andra sektorer.
Socialbidragsnivån för etniska albaner är högre i jämförelse med andra länder, med stora skillnader beroende på ursprungsland. Detta har särskilt påverkat dem från Albanien. Lyckligtvis har det skett en kraftig ökning av studenter med albansk härkomst nyligen.
År 2008 var endast 67 albaner inskrivna vid schweiziska universitet, men 2017 hade antalet ökat till 460. Migrationsforskare och albanologer har noterat en större integration av den etniska gruppen i Schweiz – liknande den utveckling som italienare genomgår över tid.
Enligt Amnesty Internationals årsrapport 2010 resulterade Schweiz ”anti-minaretinitiativ” i ett ökat antal rasistiska attacker mot albanska muslimer och en ökad generell rasism i landet.
Befolkningsstudier
Det Albanska språket är det femte mest talade språket i Schweiz med cirka 95 000 talare. Från och med år 2000 är albanska det mest talade språket i Schweiz. Tyvärr finns det ännu inga officiella uppgifter om hur många personer som identifierar sig som etniska albaner och som bor inom Schweiz gränser.
I folkräkningen 2000 uppskattades att det fanns totalt 170 000 albansktalande. År 2012 hade antalet ökat till att omfatta 1 302 personer från Albanien och 79 261 med kosovariskt medborgarskap samt 61 668 makedonier, varav inte alla talade albanska.
Det totala antalet schweiziska medborgare med albanskt påbrå, inklusive dubbla och naturaliserade medborgare, uppskattas till 200.000. Dessutom uppgav 3,1% av de permanent bosatta schweizarna att de använder albanska som sitt primära språk – en siffra som uppgick till över 258 tusen individer 2016!
Albanerna är en av de största utländska grupperna i Schweiz, tillsammans med 316.525 italienare, 303.525 tyskar och 268.660 portugiser. De finns främst i tysktalande områden som Zürich, Basel Bern Winterthur och St Gallen – vilket gör dessa städer till viktiga knutpunkter för den albanska diasporan.
Eftersom officiella register i Schweiz kategoriserar utlänningar efter deras nationalitet är det svårt att spåra det exakta antalet albaner som är bosatta i detta land. Dessutom har individer från Balkan högre naturaliseringsgrad än genomsnittet, vilket innebär att de kommer att försvinna helt från denna statistik när schweiziskt medborgarskap har beviljats. Som ett resultat kan en exakt siffra för albanska invånare vara svår att komma med.
Kvantifierbara fakta och siffror
I hela Schweiz är de städer som har den högsta koncentrationen av albanska invånare Aargau, Genève och Zürich. Naturligtvis finns det fler, men majoriteten är främst koncentrerade till tysktalande områden. Albaner finns dock också i mindre utsträckning i franska och italienska regioner där de är nästan helt utplånade. Föga förvånande finns det lägsta antalet invånare på platser som Appenzell Innerrhoden, Nidwalden och Obwalden.
Kultur och identitet
Organisationer
Sedan 1990-talet har en mängd organisationer grundats i Schweiz i syfte att representera den albanska diasporan. Till en början rörde det sig främst om religiösa och kulturella föreningar i större städer. Med tiden uppstod dock mer omfattande grupper som försökte tala för alla albaner som bor i hela Schweiz.
Den albanska gemenskapen i Schweiz (Albanian Bashkësia Shqiptare në Zvicër) är en av de starkaste medlemsorganisationerna. Särskilt för muslimer finns Albanska imamernas förbund i Schweiz (albe Unioni I imamëve shqiptarë né Zvicér) och Albansk-islamiska federationen i Schweiz (ALB. Bashkēsia Islame Shqiptare Zurich). Båda är kraftfulla föreningar som tillhandahåller en robust plattform för individer som gör det möjligt för dem att få tillgång till kvalitetstjänster som tillhandahålls av deras respektive organisationer.
När det gäller intellektuellt utbyte mellan albaner och schweizare är det två stora organisationer som ligger i framkant: Unionen för albanska intellektuella i Schweiz (Alb. Bashkimi i Intelektualëve Shqiptarë në Zvicër) och Institut Suisse d’Etudes Albanaises (ISEAL). Dessutom tillhandahåller föreningen Schweiz-Albanien en plattform för dialog och förståelse mellan dessa två befolkningsgrupper.
Dessutom har olika klubbar nu blivit en del av det sociala landskapet, till exempel fotbollslag, dansensembler, lokala politiska organisationer och yrkesföreningar för både studenter och yrkesverksamma. Institutioner som ägnar sig åt lärande och religiösa samfund finns också i våra samhällen.
I maj 2011 etablerades en samlande kraft i Bern för alla albaner som bor i Schweiz. Denna nya paraplyorganisation är inte bara till nytta för medlemmarna i det schweizisk-albanska samhället, utan den kommer också att fungera som en effektiv röst som förespråkar alla albanska människor från hela Balkanhalvön.
